Kärnan i det personliga skyddet ligger i pansarplåtarna. Debatten mellan keramisk komposit och stålplåtar definieras av en avvägning- mellan vikt och skyddsprofil. Keramiska plattor är lättare och är designade för att bryta upp en kulas kärna vid stöten och absorbera dess energi. De är fler-kompatibla men kan vara spröda och måste bytas ut efter en betydande påverkan.
Stålplåtar är betydligt tyngre men är extremt hållbara och tål flera slag. Deras stora nackdel ärspjälkning: vid kollisionen kan kulfragmenten och baksidan av plattan skapa en regn av metallsplitter, vilket potentiellt kan orsaka katastrofala sekundära skador på nacke och armar och ben. Detta kräver användning av en-uppbyggd spaltbeläggning eller en skyddshylsa.
Effekten är att stoppa dödliga projektiler. Att välja mellan dem beror på uppdraget. För uppdrag som kräver långa-rörelser (avmonterade patruller) väljs ofta den lägre vikten av keramik för att minska tröttheten. För fordons-baserade operationer eller statiskt försvar där vikten är mindre oroande, kan stålets hållbarhet vara att föredra, men endast med lämplig avstjälpningsreducering. Valet är ett kalkylerat beslut baserat på förväntat hot och operativa krav.
